Jag vet att de kommer att fråga det på Lyckoplatsen imorgon. Jag hoppas att ML frågar hur det är, hon brukar göra det. Fast, ska jag svara ärligt den här gången? Det kommer som automatiskt för mig, "bra", säger man bara - men är det inte det man oftast väntar sig? Varför frågar man ens, om man ändå alltid förväntar sig samma svar? Om man ändå ska svara samma svar, "bra". Kanske är det för att få höra det där "sådär" eller vad det nu kan vara, en dag. Äsch, nu vet jag inte vad jag skriver.

De kommer också att fråga hur jag hade det i helgen. Vad svarar man då? Jo, bra, som på allt annat. Men om jag ska vara lite ärlig den här gången, vad svarar jag då? Jo, jag har varit hos Honom. ML, som vet, eller, anar att något inte är som det ska, kommer... ja, vad kommer hon att göra? Kanske reagerar hon annorlunda än den där andra, som jag bara träffat ett par gånger (som inte vet). Speciellt om jag säger sanningen - Han slog mig. Fast, det är klart, alla reagerar ju olika. Men jag tror ML har det på känn lite, att det är något. Fast den där gången för länge sedan när hon frågade, då sa jag att det var bra hos Honom. Jag ljög. Jag ångrar det nog lite. Men jag vet att en annan hade berättat för henne, för jag hade sagt att Han är inte så snäll mot mig. Men saker hade ändrats sedan dess, och just då var det bra hos Honom. Så, då ljög jag väl inte? Jag kunde ju inte veta att det inte skulle vara bra för alltid.

Så, hur är det med dig då, frågar de på Lyckoplatsen. Jag svarar sådär, och de frågar varför. Jag säger att jag har varit hos Honom i helgen. Eller så frågar de istället direkt: hur var det i helgen? Jag svarar, hur som helst, sådär. De frågar varför, och jag svarar: Han slog mig, lite bara. Han slog mig "lite bara", som om det är något vanligt, eller? Kommer de att tro det? Och så frågar de: hur ofta? Jag svarar: ibland. När är ibland? Om jag ska vara ärlig så är det väl... ibland. Mest är det när jag inte lyssnar. Så, egentligen är det ju mitt fel. Att han slår då. Men jag känner att de borde få veta nu. Fast, då måste de ju fråga, förstås. Om de bara frågar hur är det med dig då, så säger jag väl sådär. Kanske. Men det blir lättare om de frågar hur det var i helgen. Det känns inte riktigt lika mycket mitt fel då, för då undrade de ju hur det var i helgen, inte hur det var med mig. Men jag är ganska säker på att de frågar både och. Åtminstone det om helgen, ganska säker är jag. Fast, ännu säkrare är jag på att de frågar hur jag hade det i skolan. Och då blir det ju inget med vad jag har tänkt säga. Och kanske inte heller om vi sitter allihopa - man vill kanske inte att alla ska få veta att Han slår mig. Eller så blir det så. Vem vet, vi ser imorgon hur det blir. Om det blir något av det alls.

/ Flickan i spets