Jag saknar När du säger Att du saknar mig Jag saknar Att veta att Jag är din Jag saknar Att vara Din och ingen annans

Dikt skriven av mig 4/5-2011.

Jag saknar dig.
Nu, 2/2 2012, har det gått 2 år sedan du försvann. Du var en del av mitt liv då jag aldrig varit lyckligare, men också en tid då jag aldrig varit olyckligare. Du har varit den underbaraste någonsin, och inget var egentligen ditt fel. Du var mitt liv, men också anledningen till att jag ville få ett slut på det. Du har varit så mycket, men inget är ditt fel. Jag vet nu att vi aldrig kommer att ses igen, men jag tror att jag klarar mig nu. Jag klarar mig utan dig även om jag önskar att det inte vore så (...?).

/ Flickan i spets

Ibland känns det som om man bara går sönder inuti. Som när orden slår mot en med en sådan kraft att man är förvånad över att man ställer sig upp igen, och går vidare. Låtsas som att allt är okej trots att det inte är det. När man önskar att man vore döv så att man slapp höra de orden som sårar. Eller när man vill slå allt sönder och samman för att man är så trött på orden som aldrig vill ta slut. När man slåss i förtvivlan bara för att inse att orden ändå sitter kvar.

/ Flickan i spets