Tisdag, tisdag, tisdag

Imorgon är det skola som vanligt. Vet inte om jag tycker om det eller inte. Egentligen gör jag inte det. Och jag ska inte ens till Lyckoplatsen efteråt. Men i övermorgon ska jag det (kommer bli såå bra!). Jag längtar så otroligt mycket till tisdag. Då får jag träffa ML, har inte sett henne på ett tag. Hoppas hon har saknat mig lika mycket som jag saknat henne, eller åtminstone tänkt på mig (för jag har nog mest bara tänkt på henne, vet inte om jag har haft tid att sakna). Fast när jag tänker efter, varför skulle hon göra det? Hon har säkert haft det underbart och inte tänkt på mig i ens en sekund. Eller, kanske. Men, inte tänka negativt nu! Nej, på tisdag får jag ju äntligen träffa henne!

Och tills dess är det väl bara att hålla ut, antar jag. Han slog mig i helgen och jag känner mig så dum som inte lyssnade när han sa åt mig att sluta. Jag vet att han inte får slå mig, men han gör ju det av en anledning. Varför kan jag inte bara lära mig att lyssna? Jag vet ju vad som händer, det slutar ju alltid så. Jag undrar om jag fick något blåmärke. Åtminstone kommer inte de där giftiga orden ur hans mun hela tiden, det där som gräver sig in i en och förstör ens självförtroende, om man ens har något.

/ Flickan i spets

KOMMENTARER


Läs innan du kommenterar:

- Ingen reklam om tävlingar m.m.
- Inget spammande eller liknande.
- Kränkande kommentarer godkänns inte.
- Tänk på vad du skriver.


Namn:
Kommer du tillbaks?

Mejl: (syns bara för mig)


Blogg:


Kommentar: